reflektion till 28/1

I torsdags hade vi föreläsning med Tarja Karlsson Häikiö. Det var flera saker som jag tyckte var intressant och tänkte lite extra kring, som jag även läst om i kurslitteraturen (Löfstedt, Vygotskij) de senaste dagarna. Exempel på sådant som följde med mig efter föreläsningen (och seminariet) var det som Tarja nämnde om vårt visuella seende, och hur vi alla använder våra sinnen olika mycket, men att den visuella kunskapen då är grundläggande i allt. Hur vi delvis kan ärva det från våra föräldrar, men också hur omgivningarna och vänskapskretsen spelar in. I retrospekt känns det väldigt påtagligt hur saker artat sig genom åren, hur det kom sig att jag intresserade mig för konsten så som jag gjort. Jag kan på något vis föreställa mig en lång gyllene tråd som sträcker sig genom åren, med knutar och andra trådar som binds samman med den; allt som skapar en livslång process av kreativitet och skapande som lett mig fram just hit, med just dessa förutsättningar... Med just det jag plockade upp på vägen. När jag lägger fram det sådär så låter det hemskt klichéartat, men jag kan nog inte beskriva det på ett bättre sätt. Hur som helst så var det även det jag läste i Löfstedts bok, om socialt koefficient (om jag förstår det rätt) som fick mig att reflektera över detta. Alltså att vi lär oss av vår tids formspråk, vänners inflytande på oss och vi på dem, alla olika influenser som gör oss till det vi är i vårt bildskapande.

Senare under seminariet var vi indelade i flera grupper och vid ett tillfälle så pratade vi i gruppen om det visuella seendet, och hur flera av oss kunde liksom se framför oss var vissa saker ligger i ett hem (som exempelvis någon annan letar efter men inte hittar), hur vi märker detaljer i rum eller på andra platser som andra inte snappat upp. Eller när man pratar med gamla vänner och minns helt olika saker från ett tillfälle.
Jag tycker det är väldigt intressant det där, hur olika vi kan använda våra sinnen och vad som drar blicken till något för någon, men inte för någon annan.
En frågeställning jag hade förberett men inte fick chansen att diskutera under seminariet (men under en fika istället) var om hur färger kan uppfattas, från ett stycke ur Vygotskijs bok. Det här med att svart kan förknippas med sorg, vitt med glädje, ljusblått med lugn och rött med uppror. Nu minns jag inte längre hur min frågeställning var, men den handlade iaf om hur färger uppfattas i andra kulturer än just de med kopplingar till det "västerländska", eftersom det kändes som att han utgick en del från det i sin text. Beroende på vem som tittar på konstverket, så känner vi olika saker och tolkar på olika sätt. Iofs gör vi ju det även om vi inte kommer från olika kulturer, men det är ändå en intressant tanke hur vi exempelvis tolkar färgen röd, beroende på var vi växt upp.

Något annat som fångade mitt intresse var också det här med hur barn tecknar en hel historia på ett papper; jag kom att tänka på teckningar jag själv gjorde när jag var liten, med alla möjliga äventyr och vardagliga händelser som spelade ut sig över dem. Jag tror det finns inspelat på kassettband till och med, ett tillfälle när jag berättar de olika delarna av min teckning och allt som händer i den. Det är ett väldigt fint sätt att berätta på kan jag tycka, och det fick mig att dra paralleller till serieteckning (som jag även blev glad att höra att andra hade kopplat till, senare under seminariet), särskilt med tanke på att vi hade haft föreläsning med Henri Gyllander om serieteckning dagen innan.
Vi diskuterade det i gruppen under seminariet, hur serieteckning borde få ta större plats i skolan. Kanske att t.ex historieböcker skulle gynnas av att ha seriestrippar som förklarar olika historiska händelser, då vissa illustrationer i böckerna inte alltid tillför så mycket som vore önskvärt. Vi tänkte att det kanske vore ett sätt att hjälpa eleverna komma ihåg det de läst bättre, om de kunde koppla det till serierna, koppla ihop orden och bilderna. Kanske med någon rolig twist eller tankeställare då.
Serieteckning var något jag själv saknade väldigt mycket under mina skolår. Jag kan minnas ett tillfälle under mellanstadiet vi fick syssla med serier på bildlektionen, och något tillfälle på gymnasiet (det hindrade mig dock inte från att teckna serier på egen hand, förstås). Det är helt klart något jag tycker borde få ta större plats, som sagt. Tror det kan göra väldigt mycket för lärandet, bild- och skriftspråk som det ju handlar om.
Så himla bra kombo det är ändå!


Egentligen har jag fler tankar, men tror att jag sparar det till en annan gång, innan detta blir en hel följetång. klart slut!

Reflektion kring föreläsning 18/1

Förra måndagen hade vi föreläsning av Hans Örtegren om utvärdering av Bild.

Har några inledande ord först, då det ändå är mitt första inlägg. En tanke som kom upp när jag skulle skriva detta är hur mycket jag behövde reflektera över att reflektera. Jag har på sistone insett hur mycket jag kan oroa mig för att bli bli missförstådd eller uttrycka mig fel i det jag försöker framföra; eftersom jag allt som oftast kan misstolka situationer eller komma till en annan slutsats än andra gör. Jag behöver alltid tänka över saker en längre tid och det är verkligen något jag behöver jobba med, att fatta snabbare beslut eller bara go with the flow, så att säga. Sluta hänga upp mig på saker för mycket, älta älta älta. Kanske kan jag på vända på det på något sätt, och det ska bli spännande att undersöka detta vidare och hur det skulle kunna gå till. Jag har även förhoppningar om att kunna lära mig att uttrycka mig bättre, ju mer jag skriver ner mina reflektioner här. Att kunna formulera mina tankar bra. Ofta vet jag lättare mina känslor kring något än konkreta tankar jag kan formulera till ord. Vilket kanske låter ganska uppenbart.

Så, föreläsningen alltså. Jag tycker att mycket hittills under utbildningen har känts väldigt normativt och det var något jag tänkte på även under denna föreläsning. Jag antar att vi inte kan förvänta oss att utvärderingar av detta slag kommer vara något annat, och jag har lärt mig att inte vänta mig något utöver det de senaste månaderna; kanske är det därför extra viktigt att påpeka det. Å andra sidan är det väl just det den gör. Synliggör strukturerna.
En fundering som kom upp när jag lyssnade om huruvida det var "killar" eller "tjejer" som svarade på ett visst sätt i utvärderingen (vad de tycker om och tycker mindre om inom bild, etc); Att vi kan säga att något lockar mer tjejer överhuvudtaget, visar väl på att något underligt har hänt på vägen. Vad är det för normer som format det så, isf? Varför ska den uppdelningen behöva finnas från början? Nu sätter ju detta problematiken i fokus i sig som sagt, så att det kan väcka tankar kring hur det blivit på detta vis.
När jag ser sådana här undersökningar med uppdelningar, så brukar jag ofta fundera över hur hela kedjan egentligen ser ut. Vad finns det för omständigheter, förutsättningar osv, kring det hela? Hur många av dessa elever skulle egentligen definiera sig själva som just tjej eller kille eller ens någon utav dem? Kanske är det inte relevant i detta sammanhang, jag vet inte, men det är alltid något som gnager i mitt huvud, som hänger upp sig på tillfällen där de utgår från kön på ett visst sätt, eller sådant som visar på en problematik... att vi inte kommit längre än såhär. Jag tror att jag är allmänt kritisk till statistik överlag, men jag får väl erkänna att de ibland tjänar sitt syfte under vissa omständigheter. Det viktiga är väl att veta att statistik inte säger allt om något.

Jag funderade även över det som Hans pratade om när det gällde barn och ungdomars bildintresse på fritiden, och hur den inte alltid tas tillvara i undervisningen. Det fick mig att tänka på det jag läste i Caroline Libergs text om vidgat språkbegrepp, som vi läste förra veckan. Hon pratade om populärkultur och ungdomar och hur det inte är något de lämnar hemma, hur viktigt det kan vara att låta det få vara en del av skolans värld också. Jag tror det ligger väldigt mycket i detta, och det är även något vi pratat om i sista kursen på förra terminen, hur lärare kan behöva bättre förståelse kring hur viktigt populärkulturen och även internet kan vara. Hur mycket det influerar och spelar roll i vardagen och i skolan, hur eleverna rör sig på nätet och den värld de bygger upp där. Att inte glömma vilken stor inspirationskälla det är och låta det ta plats! Jag tror iofs inte att det brukar glömmas bort, men kanske att det finns en viss syn på exempelvis "fan art" som något inte lika värdigt konstens namn som mycket annat, tänker jag.
Det går ju även att knyta till det Hans sa om digital bildframställning, hur det kan behövas fortbildning inom det och att det finns risk för att det underskattas. Att det blir något som bara vissa elever uppsöker på sin fritid av eget initiativ, för att skolan inte har resurserna eller kunskapen att ge dem detta, vilket förstås känns ganska hopplöst. Jag hoppas att det kan förbättras för många skolor de kommande åren, om det kan bli ordentligt synligt...

Det känns som att jag kan bli långrandig nu, så jag tror att jag får nöja mig. Jag har dock väldigt mycket tankar kring internet, fan art och populärkultur i sig, det är något jag fascineras och intresserar mig av. Därför längtar jag efter att reflektera, undersöka och fördjupa mig mer kring detta under utbildningen.