Utöver mina konstnärliga referenser Lena Ignestam och Tove Jansson har jag haft en hel del annan inspiration med mig under arbetets gång, både sådant som jag haft med mig sen länge och som påverkat mitt uttryckssätt och som jag kan härleda tillbaka till olika perioder i mitt liv, men också sådant som jag sett när jag letat efter exempel på pop-up-böcker. Jag har även funnit en hel del inspiration via pinterest, där jag letat efter annan typ av papperskonst och taktila verk, eftersom det taktila i de papper jag använt även är en stor del av min pop-up-bok.
Harry Potter: a pop-up book (2010), som jag tidigare nämnt. Jag har denna boken i min ägo och jag använde den till att studera hur den är uppbyggd, för att se hur olika konstruktioner kan fungera i en pop-up-bok. Men Harry Potter är även någonting som alltid inspirerar mig, de magiska ting som jag tänker mig bygger upp den världen genom böckerna. Hur de designat alla props i filmerna är även något som inspirerat mig, allt från trollkarlsvärldens dagstidning och den grafiska designen på böcker, förpackningar och skyltar till trolldrycksflaskor och mystiska magiska ting i Dumbledores kontor.
En bild jag tog på trycksaker från Harry Potter-filmerna, utställda på Harry Potter studio tour leavesden, London (2012)
En annan bild jag tog på en butik med magiska ting, Wizarding world av Harry Potter, Osaka, Japan (2016).
I denna video ser vi konstnären Tauba Auerbachs verk [2,3] (2011) filmat av Sam Fleischner. I videon får vi höra ljudet av varenda liten knakning när böckerna öppnas, för att veckla ut stora pappersskuplturer som sedan skapar skuggor genom hur belysningen rör sig över verket och gör det till en speciell sinnesupplevelse. Detta var även något som jag tänkt på i efterhand att jag hade velat experimentera vidare med, hur ljuset och den rörelsen påverkar hur vi ser min pop-up. Om man exempelvis använder en lampa och gör en cirkulerande rörelse med den, skapar detta en ytterligare känsla av att det är vågor som rör sig över uppslaget. Det ger boken en extra rörelse, utöver den som sker när den öppnas. Detta är något som förändrar materialiteten och gör den mer orolig i sitt uttryckssätt, eller lugnare, beroende på denna rörelse. Det öppnar upp för fler möjliga sätt att tolka och uppleva verket, och blir även en förlängning i det multimodala genom att föra in en ytterligare teknik.
Om alla sagor, skulptur av Jessica Andersdotter (2012), ett verk som jag misstänker är inspirerat av Harry Potter (efter det jag vet om konstnären) men den för även tankarna till magin som kan uppstå i en läsupplevelse.
Eva Eun-Sil Han är en kollagekonstnär som arbetat mycket med att plocka isär foton och skapa en ny kontext genom många lager av papper, en psykologisk undersökning i om det går att uttrycka och mäta människors känslor med hjälp av geometriska former; likt det jag gjort i min pop-up.
Pappersskulpturer av Angela Glajcar, som arbetar med sönderrivna papper och plast för att skapa konstverk med djup och mellanrum som representerar ljus och skuggspel, lätthet, luft, och något skört, samtidigt som det ger en tyngd i den mängd papper som använts och hur de för tankarna till grottliknande formationer. Jag tycker det är ett intressant sätt att arbeta med papper på många olika plan, hur de rivs för att skapa dessa hål och hur den processen går till, att de tillsammans skapar det djupet och perspektivet som upplevs när de sätts samman. Att mängden gör så mycket för det, och att ett material kan föra tankarna till något annat, i detta fall en grotta eller något annan form av hål som naturen skapat under en otroligt lång tid. Likt hur mina handgjorda papper i pop-upen gav en känsla av öar av snö.
I utställningen Please touch the art på Cantor fine art gallery i Los angeles (2016) bjöd 21 konstnärer in besökarna att ta på deras medvetet taktila verk, som för att bryta "reglerna" för hur det ofta är i ett utställningssammanhang - please don't touch the art, och skapa ett rum där man inte känner sig begränsad. Vissa av verken var även skapade just för att blinda människor skulle kunna uppleva konsten. Detta väcker tankar kring hur vi integrerar med konst, hur tillgänglig den är för oss, hur olika rum och miljöer påverkar vår upplevelse. Att få tillåtelsen att ta på ett konstverk gör att vi kan ta del av verket med fler sinnen, det taktila skapar associationer och tankar som kanske annars inte hade uppstått, och många gånger är verket utformat efter just koncept kring hur det känns att ta på som en väsentlig del av det. Jag tänker på hur min pop-up-bok lämnades stängd under utställningen, med en uppmaning till betraktaren att stänga den efter sig, för att bjuda in till att integrera med den. Om jag bara lämnat den öppen tänker jag att många hade varit motvilliga till att röra vid den, eftersom den kanske ser mer skör ut än vad den är, och även för att vi ofta har en bild av att man sällan får ta på konst.
Jag tänker mig att allt detta går in i mitt verk på många olika sätt, genom hur jag vill att mitt verk ska upplevas (det taktila, perspektivet och djupet, något övernaturligt eller magiskt, det naturnära, det mystiska, det gömda). Precis som att ett konstverk kan upplevas på olika sätt beroende på hur det är utformat, hur många dimensioner det har, är det multimodala något som upplevs genom flera dimensioner.
