Gestaltning - makt - v.17

Sedan förra veckan har jag kommit igång ordentligt och redan skapat min "första del" av det hela - jag är nämligen väldigt peppad på att göra en serie med verk där jag utforskar temat i olika tekniker!

Jag kollade även upp lite tips jag fick; det visade sig att jag hade blandat ihop lite saker. Jag trodde att jag hade kollat in boken "Den tysta revolutionen" och att det fanns ett Ted talks med en kvinna som pratade om den, men det visar sig att denna video handlade om boken "Quiet: The Power of Introverts in a World That Can't Stop Talking". Jag blev lite pessimistiskt inställd när jag insåg detta eftersom jag personligen: 1. är skeptisk till sådant som låter som självhjälpsböcker och 2. sådant som verkar "för amerikanskt", om ni hänger med i min tankegång. Kan inte riktigt sätta ord på vad det är, men det är väl något visst med "the american way" som känns provocerande för mig. Nåja. Jag kollade iaf på den.



Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, mer än att den fick mig att reflektera rätt mycket om min egen uppväxt och hur jag blev den jag är (deep stuff). Jag började också fundera över varför jag gör denna gestaltning..? Det kan nog ha att göra med att det är något jag känner att jag behöver göra (även om jag verkligen tycker att saker inte alltid måste ha en större mening när en skapar). Men jag har inte riktigt landat i dessa tankar än.

Tänkte försöka få tag på boken "Den tysta revolutionen" de kommande dagarna och se om den kan ge mig något.

Jag har som sagt gjort en första del av min gestaltning. Hemma började jag skissa på en illustration med en person som skyddar sitt introverta jag, men fick inte riktigt feeling för det. Jag stack till HDK och upptäckte att jag hade sal 305 för mig själv! Det var nog precis vad jag behövde för att sätta igång och sedan flöt det bara på, även när jag fick sällskap. Det blev istället min idé om en person som är transparent, där du kan se den introverta inuti.



Jag ville ha kontraster, det lugna med tid för tankar gentemot rörelser och händelser med mycket intryck. Jag började med ganska rena ytor där jag ville försöka utmana mig själv i mitt uttryckssätt. Jag blev inte riktigt nöjd med det och kände att det behövde hända mer i bakgrunden. Jag tog inspiration från designstudenternas utställning av mönster i korridoren utanför och började måla dit det röda. Nu fick jag istället en dekorativ känsla av det hela, vilket inte riktigt var där fokusen skulle ligga. Jag tänkte på det här med att våga förstöra det jag gör och gick loss på bakgrunden med lila, lät allting flyta ut lite mer. Det kändes dock fortfarande som det behövdes något tydligare för att visa på rörelserna i omgivningen och då kändes silhuetter av människor som det mest självklara.



Behöver silhuetterna vara tydligare?

Akvarell, posca-pennor, torrpastell. I A3.



Tillfreds.


Jag insåg sen att målningen känns religiös på något sätt? Eller är det bara jag? Jag vet inte riktigt hur det blev så. Posen och händerna, kanske lite anspelningar på himmel/helvete i färgvalet. Om jag döper den till "introvert" kan nog de flesta förstå innebörden. Lämnar jag den titellös kanske det inte blir lika tydligt? Det är intressant det här med att förklara verk eller att välja att inte göra det, lämna allt öppet. Makten i det.


Hur ska jag gå vidare nu då? Jag går i tankar om att ta foton där jag projicerar ord på en person, ord som introverta fått höra, som jag skrev om i förra inlägget. Nu är frågan om jag ska använda mig av en overhead med handskrivna ord på ett oh-papper, eller om jag ska göra det hela digitalt med hjälp av projektor. Jag behöver också samla in ord. Undrar om det kommer bli väldigt mycket samma typer av ord? Jag får fråga runt lite kanske.

Gestaltning - makt - v.16

Som jag sa förra veckan så blev det lätt att jag hellre fokuserade på vad jag ville använda för teknik än att komma på vad jag faktiskt är ute efter här. Jag satte mig därför och skrev ner associationsord till det jag hittills snuddat vid.

Förväntningar, att inte passa in, "duktig flicka", oroväckande element, att förstöra något vackert, bryta normer, introvert - skådespelet, något på insidan som inte visas utåt, begränsningarna.

Jag satte mig sedan och pratade med några vänner om vad som gjorde dessa ord och meningar intressanta för mig och vad som kändes mest lockande att ta tag i just nu.
Jag råkade nämligen hamna på en blogg för några dagar sen, där jag kände igen mig väldigt mycket i det som skrevs (ska se om jag hittar länken). Ett inlägg handlar om att vara en introvert person där sociala situationer blir till ett skådespel, att behöva plocka fram en karaktär som är extrovert. Det var något med att ständigt få höra "men var bara dig själv" - när detta kanske egentligen betyder att du inte alls skulle vara där då, på det sociala eventet, utan sitta hemma i soffan istället. Är du en introvert person ska du helst sträva efter att vara eller verka mer som en extrovert person.
Det var något i detta som kändes viktigt och samtidigt lite läskigt att utforska, och jag tror att det var delvis något jag var ute efter i fotot med basebollträet, med hjälp av grova kontraster. Att gömma undan något du är för att visa upp en annan yta, något som tar extremt mycket kraft och energi att ständigt upprätthålla. De sociala reglernas makt.

"I am figuring out which parts of my personality are mine
and which ones I created to please you" - stycke ur en dikt av Lora Mathis.


Jag har funderat en del över vad som tar emot för mig också, det här med bekvämlighetszonen. Försiktigheten osv. Jag tror att just nu handlar det nog om att jag lätt blir personlig i allt jag tar mig an, och att få det studerat och kommenterat känns jobbigt att förhålla sig till; snarare än att jag skulle behöva "gå loss på saker". Jag tror inte att det är så "jag" att slå sönder saker, och ska det behöva vara det när jag ändå testat och inte hittat något där?
Hursomhelst, när jag haft redovisningar eller utställningar förr har jag (insett ganska nyligen att jag) undvikt kommentera eller sagt minsta möjliga om det jag skapat. Jag har helt enkelt inte tyckt om att öppna upp mig om saker, men jag testar på det (just i detta nu ju!) för att se om det är något jag behöver göra.

När det kommer till hur jag skulle kunna gestalta allt detta så fick jag faktiskt väldigt många idéer. Jag funderade över hur jag skulle kunna göra en typ av transparens där du ser igenom den extroverta karaktären, in till den introverta.
Jag sökte på "transparent art" på pinterest för att hitta inspiration. Några foton från ett performance av konstnären Imme Van Der Haak fångade mitt intresse:


Att "klä sig i någon annan" och dansa runt.

Jag fick en idé om att göra en tavla med en person och att sedan ha en transparent person som hänger framför, i form av den här rollen som den extroverta som ett extra lager. Vet dock inte riktigt vad det skulle vara för material. Målat på ett tunt tyg?

Även att framställa något där en genomskinlig person skyddar en annan, "här finns inget att se".
Eller en målning av en person som fadar ut till en silhuett, med en annan person inuti.

En annan idé är att fota en person som har text projicerad över sig, där det står sådant som introverta kanske fått höra hela sitt liv. "Du behöver ta mer plats i klassrummet", "du bara bailar jämt", "kan hen ens prata?".

Det går ju också att bygga upp en modell av ett rum, som ett tittskåp, där det utspelar sig något. "instängd i det sociala rummet". Kanske en massa folk där några sticker ut på något sätt. Med papper? Lera?


Ett tag funderade jag även på det här med självhjälps-böcker för introverta, hur jag skulle kunna vända på det så att det istället för att hjälpa introverta att bli mer extroverta så kunde det vara en bok om hur extroverta blir mer introverta? Jag säger inte att alla sådana böcker försöker få introverta att bli mer extroverta, det handlar kanske mest om hur du kan få hjälp att hantera livet när det förväntas att vara extrovert. Men det vore något intressant och lite provocerande i att förespråka fler introverta människor i en värld där det ofta hyllas att vara utåtriktad. Vet dock inte hur jag skulle gå vidare med detta i så fall. En bok med serier där du får tips om att vara mer introvert?


Jag har som sagt en hel del idéer nu och det känns som en enorm lättnad! Jag kommer nog börja idag med att göra en illustration av den genomskinliga personen som skyddar sitt introverta jag, bara för att få en trygg ingång på det hela. Sedan får vi se hur jag går vidare.

Gestaltning - makt - v.15

Den senaste veckan har jag inte kommit så långt som jag hade velat och det gör mig ganska stressad, samtidigt som jag vet att om jag stressar blir det nog inget med det ändå. Tänker fortfarande ganska långsamt.
Under handledningen i torsdags fick jag några tips, som att jag kanske skulle jobba med serieteckning och "utforska bankandet" med hjälp av slagträet.
Passande nog fick jag höra om föreläsningen Makt, konst och politik med Andrea Karlsén, curator för utställningen Serieupproret! på Blå stället, och stack dit för att lyssna. Lite av mina anteckningar:

Andrea tog upp serier genom historien, hur det länge använts som ett sätt att ifrågasätta något som anses "normalt". Hur vi beter oss i offentliga rum eller varför vissa normer finns egentligen. Politik och konst, att övertyga med ord och bild, makt och konst, vem får lov att vara konstnär? Det saknas mycket stöd till medel för konstprojekt, men för att göra serier behövs inte mycket material! Serier kan vara ett aktivistiskt verktyg, du behöver inte kunna teckna på ett särskilt sätt. Genom tecknandet får du berätta din sida av historien. Dock finns det många grupper som behöver få känna att de kan ta plats inom serieteckning, annars blir det lätt en ganska homogen grupp som driver det framåt.



Det pågick också en serietecknarworkshop med Amanda Casanellas från projektet Tusen serier inom Seriefrämjandet. Vi fick testa på att teckna olika uttryck och rörelser lite snabbt, för att se hur lätt det går att få fram dessa med enkla medel. Sedan gav hon oss en titel som vi skulle göra en kortare serie av. Vi fick "hemlös" och jag gjorde denna:




Jag har även "utforskat bankandet" lite.



En pelargon som jag låtit dö på balkongen under vintern fick sig en omgång. Jag vet inte om det gav mig så mycket mer än att jag blev imponerad över hur träffsäkert jag prickade den stackars flygande pelargonen! Men jag behöver kanske smälta det ett tag till.

Jag fick faktiskt en idé nu när jag satte mig för att skriva detta inlägg; det vore spännande att göra en serie tavlor, kanske tre stycken, som kan liknas vid serierutor. Som också skulle kunna berätta något själva, var för sig.
Det har kliat i mina fingrar efter att måla med olja eller akryl ett tag nu så det vore trevligt att transformera serieformatet på detta vis!

Gestaltning - makt - v. 14

Så var det det här med makt. Tankarna rör sig aningen trögflytande i mitt huvud just nu och jag har svårt att formulera ord kring dem. Jag fick en idé om ett motiv jag skulle vilja använda mig av i min gestaltning; ett foto jag iscensatte i januari, något som jag låtit gro i några månader i väntan på rätt tillfälle. Jag vet inte om det är rätt ände att börja i för mig, men det var en bild som poppade upp ganska snabbt när vi började lägga ut olika ord för makt.

Jag har iaf försökt sammanfatta alla intryck från den senaste veckan och kommit fram till en del intressanta saker, om än vaga.
Efter workshop med flödesskrivning, ordträd, film och kreativa övningar fick jag med mig lite lösryckta meningar:
makt = skrämmande
skrämt knytt
att våga ta tillbaka makten (där du tidigare känt dig maktlös)
makten som andra har över oss, på olika nivåer
den vite mannens makt genom historien
stängda gränser

Efter googling på makt fick jag även med mig detta:
all makt åt tengil
knowledge is power - power to make everyone else feel stupid

Kontentan: det snurrar i min skalle.

Jag läste även i boken "Women, art and society" av Whitney Chadwick för någon vecka sen. I det första kapitlet talas det om British Royal Academy och de två kvinnliga konstnärerna Angelica Kauffmann och Mary Moser som var medlemmar där på 1760-talet (inte förrän 1922 hände det att en kvinnlig konstnär fick medlemskap igen). I tavlan "The Academicians of the Royal Academy" av Johann Zoffany, samlas konstnärerna vid akademin kring manliga nakenmodeller att studera. Kauffmann och Moser fick däremot inte ta del av sådant, därför är de avbildade som tavlor i bakgrunden. Detta fick mig att fundera över det vi pratat om under konsthistorian med Beatrice, hur kvinnor framställts i konsten genom tiderna.



Här är fotot jag berättade om i början av inlägget.
Jag tror mitt största problem är att jag lätt får beslutsångest så jag hinner inte tänka genom något ordentligt, innan jag hoppar över till något annat för att undersöka om det skulle vara bättre. Nu har jag lovat mig själv att reflektera mer över vad jag skulle vilja förmedla om jag använder mig av bilden ovan på något sätt. Inte nödvändigtvis använda mig av bildens alla element, kanske mer något möjligt budskap.
Jag har en känsla av att jag krånglar till saker för mig, men jag får väl låta saker gro lite till.