reflektion v. 43

Har vikt pappersbåtar av gibca-tidningen från förra året (för att det känns som att jag kommer åt något som jag inte gör med barkbåtar? Det är ändå något med papper. Inte riktigt kunna sätta fingret på det än dock) men ej tänt eld på dem än pga att det REGNAR EN MASSA. To be continued. Tycker iofs att det blir lite spännande att använda "fula gifs" som jag gjort ovan, lite den där 90-talsestetiken som används flitigt på instagram just nu, så vi får se hur detta utvecklas.

reflektion v. 42

Allting har varit ganska överväldigande på sistone. Livet överlag. Så det har inte varit mycket jag kommit igång med.
I bilden nedan är ett självporträtt jag gjorde istället för att skriva på essän, eftersom jag verkligen inte visste vad jag skulle skriva. Så det blev mig själv, och hur jag drar upp mina trådar. Men! igår skrev jag kontrakt på att jag skulle skapa idag. Skapa eld.
Och det gjorde jag faktiskt! Hör och häpna, undrens tid är ej förbi.


Jag började med att ge mig ut och leta efter bark från något dött träd, och det var ju inga problem att hitta.
Jag testade sedan att tända eld på lite torra löv och kvistar "i båten" medan den låg och flöt i en pöl. Det fungerade relativt bra, men blev inte jättestora lågor. Detta var också ganska skyddat från blåst. Sedan vandrade jag vidare för att testa att sätta flera båtar i en sjö och tända eld på deras "segel". OCH DET GICK JU SÅDÄR. Blåsigt var det förstås och jag visste redan innan att det inte skulle funka, men jag ville se vad som skulle hända om jag testade ändå. Jag filmade dessutom. Nu när jag tittar på filmen har den mest en komisk effekt för mig eftersom jag bl.a försöker tända en tändsticka onödigt länge (sånt som man inte inser förrän man tittar på det i efterhand!!), och sedan bränner mig på tändaren och tappar den i sjön! Nåväl. Ni kan ju själva se här nedan.



Jag måste nu fundera över hur jag vill gå vidare med detta. Det står lite still just nu. Antingen försöker jag med något liknande igen, eller så gör jag någon form av animering för att illustrera brinnande små båtar. Måste smälta dagen lite.

reflektion v 41

klibbet, eller hur var det? vad är klibbigt för mig?

Om jag minns rätt pratade jag/vi om obekväm stämning. Om att jag tycker att jag blivit mycket bättre på att ifrågasätta när någon uttrycker sig lite väl normativt eller fördomsfullt, har föreställningar om saker som kanske inte behöver stämma osv. Att det var något som jag inte vågade göra förr för att jag alltid varit väldigt konflikträdd, men att jag som sagt blivit mycket bättre på att ta de situationerna. Men att det trots det finns många tillfällen när jag inte gör det, särskilt om det har varit många som tyckt samma sak i rummet (dock inte alltid, men många situationer känns tyvärr hopplösa att ta en diskussion), där jag känt att jag varit rätt ensam om att tycka att något är problematiskt i hur något diskuteras. Det är väl i dessa situationer som det är väldigt viktigt att "speak up" för att ifrågasätta, då det säkerligen finns fler som egentligen tänker annorlunda men som också inte vågar säga emot av diverse anledningar. Det är ju oerhört läskigt om det helt plötsligt skulle bli tio mot en, och man står där och ska försvara sig. Men som sagt något oerhört viktigt. Vi får inte vara för rädda för den obekväma stämningen, för det är där det verkligen kan hända saker. Det är inte alltid läge för den obekväma stämningen måste jag dock ändå inflika, det är förstås alltid bäst att läsa av situationen och tillfället. Det är ju inte mycket som är okomplicerat, svartvitt osv.

reflektion v. 38, 39, 40

Verkstadsveckan
Under verkstadsveckan sysslade jag med ett eget digitalt projekt, eftersom jag inte hade tid att vara i en verkstad pga uppsatskomplettering och jobb. Jag bestämde mig för att fortsätta experimentera med texturer i photoshop, eftersom det var något jag fastnade för när jag hade digitala bildverkstan förra terminen. Jag passade även på att kombinera detta med en beställning jag fått av min syrra för ett tag sen, som hon inte slutade tjata om! Därav illustrationen ovan. Hon ville ha något naket, och jag tänkte passa på att försöka göra en inte alltför "normativ kropp", och det är väl ungefär det jag tänkte med det hela. Annars är färgerna och uttryckssättet mest efter hennes önskemål.

Reflektion kring seminarier/handledning
Har tänkt ett tag att jag vill göra något om privilegier i mitt gestaltningsarbete. Under textseminarier/worskhops/handledningar som vi har haft de senaste veckorna så känns det som att jag lyckats bygga på det mer och mer. Under ett handledningstillfälle pratade jag om att jag hade varit för stressad för att ens tänka på vad jag ville göra, pga att jag hamnat efter en massa och för att jag börjat på ett nytt jobb där jag hade många provjobbsdagar som var långa och krävande. Detta fick mig att tänka på privilegiet att kunna tacka nej till jobb som man känner tär på en för mycket. Att inte vilja riskera att gå under av stress för att man ändå vet att man kan klara sig gott och väl just nu utan det; men att andra inte har "lyxen" att kunna tacka nej när de väl får ett jobb. Som måste stanna kvar för att kunna leva, trots att de sliter ut sig helt och hållet.
Anna sa även att vi borde testa att använda oss av något som vi inte brukar, i gestaltningen. Jag började tänka på trä. Under en föreläsning veckan därpå kom jag att tänka på att jag skulle kunna tälja figurer som jag sedan skulle bränna till olika grad, för att visa på grader av utbrändhet. Efter det har det nu landat i att jag nog istället vill tälja barkbåtar och placera dem i något slags vattendrag, tända eld på vissa av dem och sedan fota/filma detta. För att illustrera hur vissa måste klara sig på brinnande båtar medan den är lite mer "smooth sailing" för andra, av diverse anledninger: läs privilegier. En del av båtarna kanske till och med har segel, andra bara en åra eller ingen alls. Ska undersöka vart jag hittar den bästa barken och hur bra det kommer gå att tända eld på det!

När det gäller essän är jag lite lost. Vet inte riktigt vad jag ska koppla till för litteratur. Det som fastnat hos mig hittills när det gäller texterna, om jag bara ska försöka rannsaka min skalle lite snabbt: hur olika kroppar får ta plats i olika rum, vit feminism, att inte vara medveten om sina vita privilegier, exploatering av billig arbetskraft, föreställningar - inte fördomar, den vetenskapliga kunskapen som en form av maktutövande. Bara några lösryckta meningar där utan referens, men jag försöker bara svamla mig fram till att kunna ringa in något. Vet inte!!

reflektion vecka: 36,37 och komplettering

Jag är en sån som...
Är väldigt eftertänksam och ganska långsam i min process, men har definitivt mina moments.

Mitt privilegie är...
Att jag är vit, medelklass, cis, frisk, fullt funktionell, har ett stort socialt skyddsnät, har möjlighet att studera på universitet

Första gången jag upptäckte jag var kvinna...
Den allra första gången jag insåg att jag var av kvinnligt kön kan jag inte påstå att jag minns, å andra sidan kanske det inte heller hade inneburit att jag förstått hela innebörden av ordet, vad det nu kan vara. Men annars kanske det var när jag upptäckte att jag hade vissa förväntingar på mig när det gäller hur jag skulle bete mig i klassrummet och skolan i stort, både höga och låga förväntingar i olika situationer. Detta betyder alltså att det fanns en bild, en norm, när det gäller hur en ska bete sig som kvinna. "Du tar för lite plats, du måste prata mer! Men inte för mycket!"

Första gången jag upptäckte jag var vit...
Jag minns att det blev väldigt tydligt i hur vissa i skolan behandlade mig och min bästa vän när vi gick på lågstadiet. De kunde reta oss båda för att vara töntar och för tysta, men det var bara min vän som fick höra pikar och skällsord om sin hudfärg.


När jag försökte skriva ner svaren på frågorna insåg jag att det var väldigt svårt att komma på något alls - vilket jag tänker på något sätt är en del av hur min uppväxt präglades av så många normer som en inte ifrågasatte, att det fortfarande är svårt att minnas, få något att sticka ut, när en ansåg det så naturligt då. Lite då och då kommer jag förstås på saker från min barndom/mina tonår som jag nu inser var väldigt skevt, normativt osv. Men det är fortfarande svårt när en inte reflekterat så mycket över det. Helst brukar jag inte vilja minnas så mycket av den tiden alls, vilket också kan förklara en del.
Något annat jag upptäcker när jag läser detta är förstås att jag allt som oftast levt i en väldigt skyddad miljö där jag själv inte behövt tänka så mycket på hur jag ska förhålla mig till olika rum. Som det här med den vita kroppen i rummet, hur den kan ta saker för givet och inte behöver tänka på hur den rör sig och vilken position den har, till skillnad från den rasifierade kroppen.

Tyvärr har jag inte påbörjat något av själva gestaltningsrabetet än, eftersom jag både varit sjuk och haft en stor uppstatskomplettering att tampas med. Men det kommer! Det känns som att det finns mycket rum för att reflektera över allt hittills, och på så sätt hitta något jag vill jobba med.




Vi skulle pressa en bit lera mot en spricka och sedan teckna den i A3. Här är en spricka i mitt hus.



Under första tillfället på kursen fick vi lyssna till händelser från Utøya samtidigt som vi tecknade. Min blev den svarta ovan. Det kändes tungt att börja en kurs på detta sättet, men tungt behöver förstås inte innebära något negativt. Det sätter igång något. Med viktiga samtal. Vi pratade bland annat om integritet, och att visa respekt för de som inte finns här längre. Det ledde in oss på att försöka gestalta vår egen integritet, vilket resulterade i den till höger ovan. Den ska på något sätt representera min ovilja att blotta mig själv för mycket, att öppna upp mig i mitt egna gestaltande så att det blir alldeles för personligt. Detta diskuterade vi sedan allihopa, att flera av oss i klassen har känt att vi haft en förväntning på oss i andra gestaltningskurser att vi behöver vara mer personliga än vi är bekväma med.