fredag 12 oktober 2018

reflektion v 41



klibbet, eller hur var det? vad är klibbigt för mig?

Om jag minns rätt pratade jag/vi om obekväm stämning. Om att jag tycker att jag blivit mycket bättre på att ifrågasätta när någon uttrycker sig lite väl normativt eller fördomsfullt, har föreställningar om saker som kanske inte behöver stämma osv. Att det var något som jag inte vågade göra förr för att jag alltid varit väldigt konflikträdd, men att jag som sagt blivit mycket bättre på att ta de situationerna. Men att det trots det finns många tillfällen när jag inte gör det, särskilt om det har varit många som tyckt samma sak i rummet (dock inte alltid, men många situationer känns tyvärr hopplösa att ta en diskussion), där jag känt att jag varit rätt ensam om att tycka att något är problematiskt i hur något diskuteras. Det är väl i dessa situationer som det är väldigt viktigt att "speak up" för att ifrågasätta, då det säkerligen finns fler som egentligen tänker annorlunda men som också inte vågar säga emot av diverse anledningar. Det är ju oerhört läskigt om det helt plötsligt skulle bli tio mot en, och man står där och ska försvara sig. Men som sagt något oerhört viktigt. Vi får inte vara för rädda för den obekväma stämningen, för det är där det verkligen kan hända saker. Det är inte alltid läge för den obekväma stämningen måste jag dock ändå inflika, det är förstås alltid bäst att läsa av situationen och tillfället. Det är ju inte mycket som är okomplicerat, svartvitt osv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar