Jag kollade även upp lite tips jag fick; det visade sig att jag hade blandat ihop lite saker. Jag trodde att jag hade kollat in boken "Den tysta revolutionen" och att det fanns ett Ted talks med en kvinna som pratade om den, men det visar sig att denna video handlade om boken "Quiet: The Power of Introverts in a World That Can't Stop Talking". Jag blev lite pessimistiskt inställd när jag insåg detta eftersom jag personligen: 1. är skeptisk till sådant som låter som självhjälpsböcker och 2. sådant som verkar "för amerikanskt", om ni hänger med i min tankegång. Kan inte riktigt sätta ord på vad det är, men det är väl något visst med "the american way" som känns provocerande för mig. Nåja. Jag kollade iaf på den.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den, mer än att den fick mig att reflektera rätt mycket om min egen uppväxt och hur jag blev den jag är (deep stuff). Jag började också fundera över varför jag gör denna gestaltning..? Det kan nog ha att göra med att det är något jag känner att jag behöver göra (även om jag verkligen tycker att saker inte alltid måste ha en större mening när en skapar). Men jag har inte riktigt landat i dessa tankar än.
Tänkte försöka få tag på boken "Den tysta revolutionen" de kommande dagarna och se om den kan ge mig något.
Jag har som sagt gjort en första del av min gestaltning. Hemma började jag skissa på en illustration med en person som skyddar sitt introverta jag, men fick inte riktigt feeling för det. Jag stack till HDK och upptäckte att jag hade sal 305 för mig själv! Det var nog precis vad jag behövde för att sätta igång och sedan flöt det bara på, även när jag fick sällskap. Det blev istället min idé om en person som är transparent, där du kan se den introverta inuti.
Jag ville ha kontraster, det lugna med tid för tankar gentemot rörelser och händelser med mycket intryck. Jag började med ganska rena ytor där jag ville försöka utmana mig själv i mitt uttryckssätt. Jag blev inte riktigt nöjd med det och kände att det behövde hända mer i bakgrunden. Jag tog inspiration från designstudenternas utställning av mönster i korridoren utanför och började måla dit det röda. Nu fick jag istället en dekorativ känsla av det hela, vilket inte riktigt var där fokusen skulle ligga. Jag tänkte på det här med att våga förstöra det jag gör och gick loss på bakgrunden med lila, lät allting flyta ut lite mer. Det kändes dock fortfarande som det behövdes något tydligare för att visa på rörelserna i omgivningen och då kändes silhuetter av människor som det mest självklara.
Behöver silhuetterna vara tydligare?
Akvarell, posca-pennor, torrpastell. I A3.
Tillfreds.
Jag insåg sen att målningen känns religiös på något sätt? Eller är det bara jag? Jag vet inte riktigt hur det blev så. Posen och händerna, kanske lite anspelningar på himmel/helvete i färgvalet. Om jag döper den till "introvert" kan nog de flesta förstå innebörden. Lämnar jag den titellös kanske det inte blir lika tydligt? Det är intressant det här med att förklara verk eller att välja att inte göra det, lämna allt öppet. Makten i det.
Hur ska jag gå vidare nu då? Jag går i tankar om att ta foton där jag projicerar ord på en person, ord som introverta fått höra, som jag skrev om i förra inlägget. Nu är frågan om jag ska använda mig av en overhead med handskrivna ord på ett oh-papper, eller om jag ska göra det hela digitalt med hjälp av projektor. Jag behöver också samla in ord. Undrar om det kommer bli väldigt mycket samma typer av ord? Jag får fråga runt lite kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar