LGBD2A process i pop-up

Lite olika tester jag gjorde under processens gång för att se hur man gör olika funktioner, utifrån pop-up-boken jag lånade (se tidigare inlägg), studerandet av harry potter-pop-upen och den youtube-tutorial jag tittat på.



Den första jag gjorde, utan att kolla upp hur en går tillväga för att skapa en pop-up-funktion. Jag ville se vad som hände när jag bara testade "utan att ha tillgång till verktygen". Vad kan jag skapa utifrån endast mig själv? Det gick inte särskilt bra, jag orkade inte tänka efter särskilt länge innan jag "bara gjorde något" eftersom jag tappade tålamodet när det blev för jobbigt att försöka tänka ut hur det kunde fungera.



Denna gjorde jag, som sagt, efter att jag studerat hur en pop-up-bok i min ägo var konstruerad. Här har det hänt lite mer!



De ovan gjorde jag efter att ha studerat olika funktioner i boken "The elements of pop-up", och även utifrån grunder jag sett i en youtube video (se referenser i tidigare inlägg). Dessa funktioner fungerar betydligt bättre än de jag tidigare gjort, eftersom jag kunde följa instruktionerna steg för steg under processen.



Den sista testen gjorde jag med papper jag tänkt använda i den slutgiltiga pop-upen, vilket fick mig att inse att tjockleken på pappret gör stor skillnad på hur lätt boken vill stänga sig och veckla ut innehållet.

LGBD2A LOGG 4

23/4
Tankar

Hur blir det när jag analyserar något jag själv skapat? Det blir förstås väldigt vinklat och färgat av vad jag själv redan vet. I detta sammanhang ska det vara ett exempel på en tolkning av något, hur jag läser symboler med min bakgrund osv. Detta räcker kanske för att göra en poäng. Det ligger ändå något i att tolka sitt eget när man även kan avläsa verket som ett självporträtt. Det blir en analys av varför jag valt att göra på detta viset. Mina inre bilder och föreställningar, min inre bildvärld tycker att detta symboliserar eller för tankarna åt ett visst håll, men varför? Jag tänker att det är här det sociokulturella perspektivet också kommer in. Detta är färger och former jag samlat på mig och även en stil jag utvecklat genom åren, med allt jag fått med mig. Från barndom, gymnasietiden där jag kan se influenser från såväl konstnärer som vänner och lärares påverkan. Från min tid på folkhögskola med fördjupande inom färg och form. Från mina år på högskolan, när jag studerade grafisk design och fick lära mig mer om visuell kommunikation. Allt runtomkring mig. Den konst jag omger mig av, de vänner jag har och vad de skapar, den musik jag lyssnar på, de filmer jag ser. Det multimodala ringar in allting. Från allt jag påverkas av socialt och hittar inspiration i, att även kunna använda sig av så många olika sätt för att lära sig något, för att uttrycka något. Det sluter cirkeln på något vis. Jag tänker på min pop-up-bok. Vad har den för yta, för struktur, hur känns den? Det taktila. Hur låter den när jag öppnar den, och vad förmedlar det till den som öppnar den? Vad har jag använt mig av för färg- och formspråk? Och är det inte något visst med att använda sig av ett bokformat, där man oftast förväntar sig att det ska finnas text, utan att använda sig av text. Om det finns en titel på boken, vad tillför den? Tolkar man den annorlunda än om det inte hade varit en titel? Hur mycket ska man lämna osagt, lämnas till tolkning, hur mycket behöver man förklara? Det är förstås upp till en själv som den som skapar. Men idén om att låter betraktaren först tolka och sedan ge mer information om verket för att fylla i eller skapa fler tankar och reflektioner är ändå något jag uppskattar, när jag själv tittar på konst.

Åter till det här med att tolka något man själv skapat. En semiotisk analys av ett eget verk. Jag tänker att det kan bli intressant om jag försöker analysera verket på ett sätt där jag kan upptäcka ytterligare symbolik genom att läsa på om vad det kan innebära, med hjälp av symbollexikon och liknande. För att ytterligare stärka det här om att jag har skapat något utifrån mina egna erfarenheter, uppfattningar om vad jag förmedlar osv. Kanske kan jag upptäcka vad det kan symbolisera i andra kulturer eller från andra synvinklar, som jag inte ens tänkt på. Och ge verket ytterligare en dimension.

16/4
Vad är det jag egentligen vill göra? Att förmedla budskap genom det abstrakta, att skapa något med mina händer, något taktilt och något som är i en retroteknik? För det är väl det jag sysslar med om jag bryter ner det. Jag har även funderat på att ha en extra lucka i min stora pop-up, något som man inte ser först. Först möts man av färgerna och formerna, sedan upptäcker man att det finns något mer som går att öppna och där är något helt annat. Som att först kanske man känner något, eller tolkar formerna på ett visst sätt, men detta ändras något genom att man öppnar luckan. Som att man måste omvärdera det man ser, sig själv och hur man tolkar något. Så som vi ständigt får göra när vi läser av det vi ser, och ju mer vi får veta vad något handlar om, eller inte handlar om, så ändrar vi också uppfattning och tankar om det vi ser.

Jag pratade även med Ann-Louise under våran handledning (12/4) om det här med att förmedla känslor. Hur kan man förmedla en känsla på ett abstrakt vis? Detta är något som jag alltid har haft väldigt svårt för. Men efter lite tänkande kring detta har jag kommit fram till att det inte behöver vara så svårt som jag tänker mig, och att jag måste släppa på känslan av att verka för övertydlig i mitt budskap (det jag ständigt är rädd för när jag använder symboler eller ska förmedla något med det jag skapar). Som Ann-Louise sa, bara för att jag tänker att något är övertydligt i det jag skapar, så behöver det inte vara det för alla andra, eftersom vi tolkar på så olika sätt. Hur uttrycker jag känslan av att alla känslor överväldigar mig? Vad skapar så många olika känslor för färg, om man blandar dem? Vad har de för form? Jag ser framför mig ett hav, vågor som försöker svälja mig. Jag antar att jag tänker på uttrycket “att drunkna i sina känslor”. Känslohav. Känslostorm. Ett hav är ju dock inte abstrakt. Fast det går väl att skapa något som ger känslan av ett hav även om det inte är tydligt först.



"Abstrakt hav" 1963, av Tove Jansson. Här är har vi något abstrakt som ändå för tankarna till havet, även när jag inte vet om titeln.

LGBD2A LOGG 3

9/4
Efter handledning med Helga känner jag mig ännu mer inspirerad och peppad på den här gestaltningen. Jag fick en massa nya idéer och ingångar som öppnar upp möjligheter för hur arbetet kan utvecklas. Bland annat att köpa en bok på second hand, där slumpen får avgöra vilken bok det blir och som jag kan använda mig av som en bas; där temat i boken kan få styra innehållet i pop-up-boken på något sätt. Eftersom jag haft lite problem att komma på vad min pop-up-bok egentligen ska handla om, beröra osv.
Eller så väljer jag att ha en abstrakt ingång som tema. Det finns iofs inget som säger att den slumpvalda boken inte kan inspirera till något abstrakt heller för den delen.
Fick även förslag på att blanda in andra material tillsammans med papper, vilket jag tycker är en spännande idé som jag gärna utforskar. Helga påpekade även att det här med marmorering är något som är svårt att styra, det går inte kontrollera på det sätt som jag är van vid när jag skapar i vanliga fall, eftersom jag oftast gärna vill ha kontroll. Det är också i kontrast med den kontrollerade form som konstruktionen av en pop-up-bok faktiskt är.
För övrigt så gillar jag tanken på något abstrakt eftersom det går i linje med att skapa något som utmanar mig. Jag har alltid haft en hel del problem med att skapa abstrakta saker eftersom jag är ganska konkret i mitt sätt att skapa, det är iaf så jag tänker att jag framställs. Hur skapar jag mening i det abstrakta?

10/4
Lånade två böcker på Konstbiblioteket efter tips från Helga att det borde finnas där:

Carter, D.A. & Diaz, J. (1999). The elements of pop-up: a pop-up book for aspiring paper engineers. (1st ed.) New York: Little Simon.

Ballinger, R.A. (1982). Design with paper in art and graphic design. New York: Van Nostrand.

Den första för att den ger väldigt bra instruktioner på hur man kan göra olika pop-up-funktioner, som man kan testa att vika ut i själva boken. Väldigt bra och tydligt! Den andra för att den kändes inspirerande med många olika typer av papperskonst från olika tidsperioder (fram till 1982 då vill säga).

Har även tittat en del på den här videon som fick mig att bättre inse vilka grundläggande regler som behövs för att få en pop-up-funktion att faktiskt fungera:

LGBD2A LOGG 2

5/4
Vad vill jag förmedla? Har alltid tänkt att jag inte har något att säga, något intressant att berätta. Men något finns det alltid. Jag vill inte berätta någon annans historia, så det måste komma från mig. Vad är det jag har med mig?

Testade att göra en ny dummy, denna gång medans jag studerade en pop-up-bok (en fysisk alltså), närmare bestämt the harry potter pop-up book. Denna gång gick det betydligt bättre! Jag tog god tid på mig att se över bokens olika konstruktioner och delar. Jag hade ingen särskild plan när jag sedan började med min dummy, jag byggde på en del i taget och när jag tänkte ”nu kanske det räcker” så fortsatte jag lite till, eftersom jag ville gå emot känslan av att endast göra ”tillräckligt” mycket, när det ändå fanns rum att fortsätta och utveckla. Även om mitt tålamod sattes på prov ett antal gånger så gick det förvånansvärt bra! Det blev faktiskt ett antal former som vecklas ut när man öppnar boken.

8/4
Har funderat över det här med material. Det måste vara ett papper som inte är för tunt och sladdrigt, men inte heller ett papper som är för tjockt för att det ska kunna vikas ut på ett följsamt sätt. Detta har jag insett efter att jag studerat pop-up-böcker och konstruerat mina små “dummies”. Funderar även på att använda mig av ytterligare någon teknik ihop med pappret, som exempelvis marmorering, för att jag tror att det kan få en spännande effekt och det är något jag inte testat särskilt mycket innan.



denna modell skapade jag genom att studera hur harry potter a pop-up book var konstruerad.
Williamson, A. (2010). Harry Potter: A Pop-Up Book. Simon & Schuster.

LGBD2A LOGG 1

Examensarbete 2.

Jag vill utforska konstruktionen kring en pop-up-bok, eftersom det är något som känns som en utmaning för mig. Jag vill undersöka vad denna problemlösning kan ge mig och hur jag kan gå tillväga för att inte ge upp (vilket jag ofta gjort när det är något jag tycker blir för krångligt). Jag vill se om det kan ge mig någon mening i mitt skapande, på ett sätt där inte bara det som är tryggt och bekant ger mig meningsfullhet i skapandet; alltså när det blir mer som jag tänkt mig, för jag vet hur den processen går till och det är något som skapar lugn och trygghet för mig, till skillnad från att kasta sig ut i något okänt som kan gå hursomhelst.

Steg jag vill utforska: (och vara beredd på att det inte kommer gå som jag tänkt mig)

bygga en första modell utifrån hur jag tänker mig att en pop-up-bok fungerar
studera en färdig pop-up-bok
testa att bygga en till modell
hur gick det?
undersöka olika material jag vill använda
studera tutorials
bygga nån mer modell
bygga en större modell utefter den empiri jag samlat in under processen

Fortsättning 1/4: Testade att göra en pop-up-bok i miniformat i papper. Jag studerade inga tutorials eller liknande innan jag satte igång, jag ville se vad som skulle hända om jag bara skapade utifrån mig själv. Det var helt klart en utmaning att försöka komma på en fungerande konstruktion och jag öppnade och stängde den lilla boken många gånger för att se hur pappret skulle kunna veckla ihop sig där inne och samtidigt vecklas ut när jag öppnade den. Det var mycket svårare än jag hade tänkt mig att sätta sig in i just det tänkandet. Jag tappade tålamodet ganska snabbt, men fortsatte ändå försöka tills jag hade två former som vecklades ut (någorlunda) när jag öppnade den. Eftersom detta sätt att arbeta på är väldigt ovant för mig så var det oerhört ansträngande för hjärnan att komma på sätt att få det att fungera. Jag ville att mina händer skulle veta vad de skulle göra, att de kunde känna sig fram och bestämma hur det skulle konstrueras. Som att jag borde ha det inom mig, vilket förstås inte stämde. Jag har aldrig försökt mig på detta tidigare, så hur ska jag kunna veta vad som är det bästa tillvägagångssättet för att kunna skapa något som liknar det jag visualiserat, utan att ha koderna till hands? Å andra sidan blev detta min alldeles egna konstruktion. Som att hur min hjärna tänker har materialiserats till just detta. Som en liten bit av mitt inre på något sätt. Värt att nämna är dock att jag inte sätter någon press på mig själv att det måste bli något fantastiskt av detta - jag vill bara kunna skapa något där jag kan se stegen, sätta ihop de olika delarna som jag skapat på vägen, genom en förståelse för hur jag ska gå tillväga, och se hur det blir. Om det blir något. Nåja, kanske inte så välkonstruerat som jag ibland tänker mig, men något kommer det bli!

Min konstnärliga inspiration inför detta projekt har varit pop-up-böcker av Lena Ignestam, som även håller workshops i att skapa dessa:





http://lenaignestam.com

foto lgbd46

gestaltning lgbf61