assignment #4

"Leta upp en plats utan plats. Lyssna till vad den har att säga. Anteckna. Bygg något där som svarar."

En plats utan plats alltså. Jag tänkte mig många sådana. Som tavlor, det kan väl vara det? Platser samlade. Bortom sitt ursprung på något vis. På museum tänker jag då, exempelvis. Musik kan vara en plats utan ett fysiskt space, där vi försätter oss i en viss sinnesstämning. En bok kan vara en plats som vecklar ut sig, kommer till liv för varje sida vi läser, men är inte bunden mer än till sidorna.

Jag bestämde mig iaf för att ta mig till Göteborgs konstmuseum, eftersom jag ändå ville besöka bokrean där.



Jag placerade mig i rummet för svensk modernism, framför väggen med tavlor av Vera Nilsson, Helmer Osslund (mittentavlan) och Olle Olsson Hagalund. Det var de som lockade mig mest.
Jag gjorde anteckningar över vad de sa mig, eller kanske mer vad jag verkligen ville att de skulle säga mig. Av någon anledning blev det mer personligt än jag hade tänkt mig. Förmodligen för att jag skrev i min dagbok, så jag antar att jag kom in i något slags dagboks-läge rent mentalt.





Jag klippte ut händer som sträcker sig ut ur anteckningarna. Kanske är det konsten, platserna och personerna, som sträcker sig ut mot mig, eller jag som sträcker mig efter konsten? Jag tänker mig iaf trådarna som känslorna kring allt. Mina och deras. Härsen om tvärsen jämt och ständigt.