gestaltning: sista veckan

Jag fortsätter blogga här för att ha lite tankar och anteckningar samlade på ett ställe. Jag har läst nästan hela "Introvert - den tysta revolutionen" av Linus Jonkman nu. Den är ju väldigt mycket från hans eget perspektiv, så det blir en hel del prat om att introverta tänker si och så om det här och det där, detsamma för extroverta, men det säger sig självt att det inte gäller alla bara för det. Jag måste ändå säga att den tar upp en del saker som jag inte riktigt reflekterat över innan. T.ex att en del introverta kan ha svårt att sitta rakt upp och ner framför en person där det förväntas att man ska se varandra mycket i ögonen när man pratar (tänker spontant på betygssamtal och arbetsintervjuer), eftersom man kanske har ett behov av att titta bort eller att blunda för att kunna visualisera det man pratar om. Att hålla ögonkontakt "lagom mycket" och läsandet av uttryck, minspel, kroppsspråk kan ta över så det sägs inte blir det man minns.
Även att en del introverta kanske har "skämt på lager" för att lätta upp stämningen när de ska tala om något. Lite sådär så att det ska verka som ett spontant skämt men som egentligen är väldigt inövat. Defusing the tention. Det knyter tillbaka till det här med skådespelet, att gå in i en roll med mer extroverta drag, som jag pratat om innan.
Vad är det jag vill åt här? En hyllning till introverta, det eftertänksamma, och ett ifrågasättande av hur extrovert man egentligen behöver vara. Hur man kanske hanterar det. Att vända på det. En studie av hur det bemöts. I skolan t.ex. Börjar det bli mer accepterat att vara introvert? Vad som är normer i samhället går förstås i vågor. I många icke-västerländska (om vi ska generalisera) länder är det norm att vara mer introvert.

Vad kan jag ha för litteratur till min rapport? Jag har fortfarande inte funnit styrkan att hitta något att använda mig av. Borde väl kika på läroplanen osv som vi pratade om på handledningen. Hur betygsätter vi tystlåtna elever?
Hur det introverta är representativt i konsten, i bilden?
Nu vet jag inte riktigt vart jag är på väg med detta.

Jag tycker om talet tre. Just throwing it out there. Jag vill att min gestaltning ska ha tre delar som ändå är en.
Jag tänker mig ett tyg, ett genomskinligt, där det träder fram något.



Jag hittade ett sådant tyg. Jag ville ha något med nyanserna från det andra jag skapat.
Tillbaka till scenen, med den extroverta karaktären. Den ska ta plats någonstans där i det genomskinliga tyget! Vi får se hur detta artar sig, det börjar bli ont om tid nu.