LGBD2A POP-UP

Den slutgiltiga pop-upen! Gjord med en gammal skolatlas från 60-talet som grund (den översta bilden visar baksidan av atlasen när jag skulle limma fast det blå omslaget), som jag sedan klippt ut och klistrat fast olika delar på; marmorerade papper, handgjorda vita och grå papper, papper med en salt och socker-akvarell-teknik och blåfärgade papper.
Något jag insåg när jag satte igång med detta var att när storleken ändras, när det kommer upp i den här storleken i jämförelse med de små pop-up-böckerna jag gjorde som test, så måste man tänka mycket mer på placeringen och vikningen. Det blir väldigt viktigt att de sitter på precis rätt ställe (att de följer mitten, att de gradvis blir mer vinklade där de klistras fast, ju längre ner de sitter), för att de ska kunna vikas ner/upp på rätt sätt när boken stängs och öppnas. Detta tänkte jag inte på förrän jag redan klistrat fast vissa delar, som jag sedan fick dra loss och börja om med. Något annat jag insåg var att boken inte går att stänga helt eftersom jag använt för många tjocka papper som viks ihop på samma ställe. För att boken skulle kunna stängas helt hade jag behövt använda en bok med en bredare rygg, som hade plats för ett tjockare innehåll, till skillnad från atlasen som inte var en särskilt tjock bok från början. Detta hade dock inte en särskilt stor betydelse för mig, jag tycker snarare att det tillför något när boken är lite på "glänt" på detta sättet, jag anser att det bjuder in till att öppna den!
Det tog i slutändan mycket längre tid än jag trodde att sammanställa denna boken, men det var en oerhört lärorik process!

LGBD2A process i pop-up

Lite olika tester jag gjorde under processens gång för att se hur man gör olika funktioner, utifrån pop-up-boken jag lånade (se tidigare inlägg), studerandet av harry potter-pop-upen och den youtube-tutorial jag tittat på.



Den första jag gjorde, utan att kolla upp hur en går tillväga för att skapa en pop-up-funktion. Jag ville se vad som hände när jag bara testade "utan att ha tillgång till verktygen". Vad kan jag skapa utifrån endast mig själv? Det gick inte särskilt bra, jag orkade inte tänka efter särskilt länge innan jag "bara gjorde något" eftersom jag tappade tålamodet när det blev för jobbigt att försöka tänka ut hur det kunde fungera.



Denna gjorde jag, som sagt, efter att jag studerat hur en pop-up-bok i min ägo var konstruerad. Här har det hänt lite mer!



De ovan gjorde jag efter att ha studerat olika funktioner i boken "The elements of pop-up", och även utifrån grunder jag sett i en youtube video (se referenser i tidigare inlägg). Dessa funktioner fungerar betydligt bättre än de jag tidigare gjort, eftersom jag kunde följa instruktionerna steg för steg under processen.



Den sista testen gjorde jag med papper jag tänkt använda i den slutgiltiga pop-upen, vilket fick mig att inse att tjockleken på pappret gör stor skillnad på hur lätt boken vill stänga sig och veckla ut innehållet.

LGBD2A LOGG 4

23/4
Tankar

Hur blir det när jag analyserar något jag själv skapat? Det blir förstås väldigt vinklat och färgat av vad jag själv redan vet. I detta sammanhang ska det vara ett exempel på en tolkning av något, hur jag läser symboler med min bakgrund osv. Detta räcker kanske för att göra en poäng. Det ligger ändå något i att tolka sitt eget när man även kan avläsa verket som ett självporträtt. Det blir en analys av varför jag valt att göra på detta viset. Mina inre bilder och föreställningar, min inre bildvärld tycker att detta symboliserar eller för tankarna åt ett visst håll, men varför? Jag tänker att det är här det sociokulturella perspektivet också kommer in. Detta är färger och former jag samlat på mig och även en stil jag utvecklat genom åren, med allt jag fått med mig. Från barndom, gymnasietiden där jag kan se influenser från såväl konstnärer som vänner och lärares påverkan. Från min tid på folkhögskola med fördjupande inom färg och form. Från mina år på högskolan, när jag studerade grafisk design och fick lära mig mer om visuell kommunikation. Allt runtomkring mig. Den konst jag omger mig av, de vänner jag har och vad de skapar, den musik jag lyssnar på, de filmer jag ser. Det multimodala ringar in allting. Från allt jag påverkas av socialt och hittar inspiration i, att även kunna använda sig av så många olika sätt för att lära sig något, för att uttrycka något. Det sluter cirkeln på något vis. Jag tänker på min pop-up-bok. Vad har den för yta, för struktur, hur känns den? Det taktila. Hur låter den när jag öppnar den, och vad förmedlar det till den som öppnar den? Vad har jag använt mig av för färg- och formspråk? Och är det inte något visst med att använda sig av ett bokformat, där man oftast förväntar sig att det ska finnas text, utan att använda sig av text. Om det finns en titel på boken, vad tillför den? Tolkar man den annorlunda än om det inte hade varit en titel? Hur mycket ska man lämna osagt, lämnas till tolkning, hur mycket behöver man förklara? Det är förstås upp till en själv som den som skapar. Men idén om att låter betraktaren först tolka och sedan ge mer information om verket för att fylla i eller skapa fler tankar och reflektioner är ändå något jag uppskattar, när jag själv tittar på konst.

Åter till det här med att tolka något man själv skapat. En semiotisk analys av ett eget verk. Jag tänker att det kan bli intressant om jag försöker analysera verket på ett sätt där jag kan upptäcka ytterligare symbolik genom att läsa på om vad det kan innebära, med hjälp av symbollexikon och liknande. För att ytterligare stärka det här om att jag har skapat något utifrån mina egna erfarenheter, uppfattningar om vad jag förmedlar osv. Kanske kan jag upptäcka vad det kan symbolisera i andra kulturer eller från andra synvinklar, som jag inte ens tänkt på. Och ge verket ytterligare en dimension.

16/4
Vad är det jag egentligen vill göra? Att förmedla budskap genom det abstrakta, att skapa något med mina händer, något taktilt och något som är i en retroteknik? För det är väl det jag sysslar med om jag bryter ner det. Jag har även funderat på att ha en extra lucka i min stora pop-up, något som man inte ser först. Först möts man av färgerna och formerna, sedan upptäcker man att det finns något mer som går att öppna och där är något helt annat. Som att först kanske man känner något, eller tolkar formerna på ett visst sätt, men detta ändras något genom att man öppnar luckan. Som att man måste omvärdera det man ser, sig själv och hur man tolkar något. Så som vi ständigt får göra när vi läser av det vi ser, och ju mer vi får veta vad något handlar om, eller inte handlar om, så ändrar vi också uppfattning och tankar om det vi ser.

Jag pratade även med Ann-Louise under våran handledning (12/4) om det här med att förmedla känslor. Hur kan man förmedla en känsla på ett abstrakt vis? Detta är något som jag alltid har haft väldigt svårt för. Men efter lite tänkande kring detta har jag kommit fram till att det inte behöver vara så svårt som jag tänker mig, och att jag måste släppa på känslan av att verka för övertydlig i mitt budskap (det jag ständigt är rädd för när jag använder symboler eller ska förmedla något med det jag skapar). Som Ann-Louise sa, bara för att jag tänker att något är övertydligt i det jag skapar, så behöver det inte vara det för alla andra, eftersom vi tolkar på så olika sätt. Hur uttrycker jag känslan av att alla känslor överväldigar mig? Vad skapar så många olika känslor för färg, om man blandar dem? Vad har de för form? Jag ser framför mig ett hav, vågor som försöker svälja mig. Jag antar att jag tänker på uttrycket “att drunkna i sina känslor”. Känslohav. Känslostorm. Ett hav är ju dock inte abstrakt. Fast det går väl att skapa något som ger känslan av ett hav även om det inte är tydligt först.



"Abstrakt hav" 1963, av Tove Jansson. Här är har vi något abstrakt som ändå för tankarna till havet, även när jag inte vet om titeln.