Efter min handledning med Fredric, där han pratade om hur det kan hända något med elevers kreativitet vid utomhuslektioner, började jag tänka på tillfällen där jag upplevt att elever/personer kommer in i ett annat typ av kravlöst skapande, eller hur man ska uttrycka det. Kanske inte kravlöst, men där de börjar arbeta på ett annat sätt för att det blir en så annorlunda situation. Det jag kom fram till var att det ofta handlade om miljö och sammanhang. Om de fick komma bort från klassrummet, exempelvis på en workshop någon annanstans, på konsthall/museum eller liknande, var det något som hände. Många gånger verkade det även ha betydelse att det var gruppen som fick samarbeta.
Men även uppgifter som var utformade på ett annorlunda sätt än de var vana vid verkade fungera bra när det gällde att komma igång och skapa, att släppa på “jag kan inte”. Under min VFU har jag testat en uppgift som jag har upptäckt ger intressanta resultat, nämligen seriestafett. Att låta eleverna arbeta fram serier tillsammans, genom att bygga på varandras berättelser. En elev börjar med en ruta (och får begränsad tid på sig att teckna något), sen får den bredvid fortsätta i nästa ruta och så vidare. I slutändan får eleven tillbaka pappret och får fylla i den sista rutan och avsluta serien. Här är själva utgångspunkten att det ska gå snabbt och att det inte ska vara ”snyggt”, vilket jag har upplevt funkar väldigt bra för de allra flesta. Det är spännande att se hur det verkar sätta igång ett annat typ av tänkande, eller en syn på skapande när man gör en sådan här uppgift. Det är någonting som händer, fokus flyttas till något annat.
Vi pratade även om övningen där alla får måla/kludda/hälla färg på ett jättelångt papper tillsammans, där man sedan får gå runt och leta efter den bit som tilltalar en mest på något sätt, som är en typisk övning många gjort under konstnärlig utbildning och som jag själv fått testa på flera gånger.
Dessa uppgifter (och det jag själv och min sambo målade) påminner även om den klassiska ”vikgubben”, eller ”Exquisite corpse” som Fredric berättade att det kallas, som kom från surrealismen. Att bygga på varandras skapande.
Det jag vill säga med allt detta är att jag nu är intresserad av att undersöka vad det kan finnas för strategier och undervisningsmetoder, rent didaktiskt, som kan vara till hjälp för att komma förbi ”jag kan inte”.
Jag fortsätter testa lite olika lektionsupplägg allteftersom jag hittar eller kommer på dem, och försöker söka mig fram till forskning. Igår testade jag den här uppgiften som jag kom att tänka på att jag sett, för att jag fortfarande är rätt inne på färg. Jag tänker att den rör sig inom detta område eftersom det inte går att ”misslyckas”, du häller färg på folie och sen trycker du ett papper över. Det kanske är en uppgift som skulle kunna kombineras med färglära? Jag har inte riktigt reflekterat färdigt över detta än.
Idag tänkte jag testa att måla/hälla ut färg, för att sedan när det torkat försöka hitta figurer som jag bygger fram från det jag ser. Jag har en vän som gör detta mycket (och det är väl en rätt vanlig uppgift överlag tror jag) så jag kom att tänka på den, appropå att öva upp seendet! Kanske kan jag få några andra att teckna in figurer, om de går med på att träffa mig såhär i isoleringstider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar